Dags-, vecko- och årsrytmen

“I allt växande, all utveckling och förvandling lever tiden. I tid lever rytmer. I rytmer lever livet. Det som i grunden bär livet är rytmer” skriver Eva Malm (2013, s.56). Orden kan ses som en filosofisk ståndpunkt, som också kan brytas ned i den vardagliga pedagogiska situationen och där ta sig olika uttryck.

I förskola och skola är tiden i hög grad organiserad. I waldorfpedagogiken strävar man efter att skolschemat ska ta hänsyn till rytmer som främjar barns utveckling, lärande och hälsa. Det handlar om årsrytm, veckorytm, dagsrytm och lektionsrytm. Rytm har också att göra med hur och i vilken ålder barn och ungdomar arbetar med olika teman (Mathisen, 2015a och b, Whitehead, 1967).

årets rytm

Året präglas tydligast av årstidernas rytm, och årstiderna har också påverkat hur vi firar olika högtider. Att levandeoch medvetandegöra till exempel såtid och skördetid, så som man gör inte minst i förskolan, bidrar till en känsla för naturens betydelse och för det ekologiska systemet.

I skolan synliggörs årets rytm i månadsfesterna. Vid månadsfesterna kan elever ur olika årskurser få möjlighet att visa upp för varandra något av det de arbetar med . Det kan vara ett eurytmiframträdande, en hattparad då man får visa sina nyvunna virkkunskaper, en dikt av William Wordsworth, och mycket annat.

skolschemats rytm

I skolschemat syns strävan efter rytm genom att man i möjligaste mån lägger teoretiska ämnen på förmiddagen och mer konstnärliga och praktiska ämnen på eftermiddagen. Målet är att anpassa schemat efter en god rytm snarare än att tvinga in rytmen i ett schemapussel. Efter morgonperioden förläggs alltså löpande timmar i bland annat språk och matematik för att senare under dagen följas av mer konstnärliga och praktiska lektioner (Liebendörfer, 2013).

Morgonperioden är dagens första lektion. Den är del av den för waldorfskolan karaktäristiska periodundervisningen som innebär att man under förmiddagen, återkommande varje dag, arbetar med ett ämne under två - fyra veckor. Det möjliggör att få fördjupa sig i ett ämne, men också att sen få lämna det under en längre tid innan det återkommer. Att på detta sätt pendla mellan närhet och distans är en för waldorfpedagogiken viktig aspekt (Schieren, 2012).

Den långa morgonlektionen, ofta upp till två timmar utan rast, kräver att läraren noga tänker igenom lektionsrytmen. Att balansera eget arbete, grupparbete, föreläsning eller annat, och att inom dessa olika moment balansera konstnärligt och intellektuellt arbete, är en viktig uppgift för läraren. I waldorfpedagogiken används begreppen in- och utandning. Varje lektion, varje dag måste ha en balans i in- och utandning för att skapa en så bra lärandemiljö som möjligt.

periodschemats rytm

Strävan efter en rytm i balans innebär också att klassläraren i sin periodplanering strävar efter att lägga de olika ämnesperioderna på ett sådant sätt så att en balans i olika ämnesområden och arbetssätt präglar läsåret. Ämnenas placering kan också anpassas till årstiden. Astronomi till exempel gör sig bra i januari, när stjärnnätterna lyser klara.

andra aspekter av rytm

Andra aspekter av rytm är ”igenkännande” och ”återvändande” som följer med regelbundenhet. Att, i synnerhet under de första skolåren, kunna vila i att man känner igen sig i det som ska hända under lektionen, dagen och veckan, kan vara en hjälp för många barn i skolan. ”Att återvända” betyder också att se med nya ögon och att fördjupa. ”Att återvända” används medvetet som ett pedagogiskt verktyg i waldorfpedagogiken.

En ytterligare aspekt på rytm är det som händer under den s. k. rytmiska delen. Det är ett moment som inleder morgonperioden under de första skolåren och utgörs av en stund som är fylld av rörelse, rim, ramsor, dikt och musik. Här ges eleverna möjlighet att tillsammans på ett lekfullt sätt arbeta med motorik, rytm och språk. I detta arbete läggs på många sätt en bra grund för språkutveckling Och det blir även en gemensam start på dagen innan man ger sig in i det som är temat för perioden.

Ur En väg till frihet