Waldorfskolornas historia

Den första waldorfskolan öppnade dörrarna 1919 i Stuttgart. En skola för 140 barn vid fabriken Waldorf-Astoria, som även fick namnge pedagogiken. Utöver att vara en av historiens första samskolor var det även en aldrig tidigare skådad pedagogik, en pedagogik som satte barnet i fokus. Anledningarna till att Rudolf Steiner grundade denna nydanande skola var många, men den starkaste impulsen var att se till att det obeskrivbara och meningslösa lidande som utspelats under Första världskriget aldrig skulle ske igen. Genom att fostra fria människor skulle världen gå en krigslös framtid till mötes.

Anna Ljungkvist och Erik Halldén

den första waldorfskolan

Den första waldorfskolan grundades 1919 i Stuttgart på initiativ av fabrikören Emil Molt. Han gav i uppdrag till Rudolf Steiner att starta en skola för arbetarnas barn. Vid den här tiden, efter första världskriget, gick det en våg av pedagogiskt nytänkande genom Europa och USA. Det var många som såg det som ett fredsinitiativ att vända sig bort från skolans då förhärskande syn på utbildning och människa. I USA fick den här rörelsen namnet progressivism och i Europa kallades den för reformpedagogik. Några andra pedagoger från denna tid är John Dewey, Maria Montessori, Alexander S Neill, Ellen Key (Steinnes, 2007).

Steiner och waldorfpedagogiken var en del av den tyska bildningstraditionen. Waldorfskolans kunskapssyn bygger på en vidareutveckling av den bildningstanke där människan har en naturlig samhörighet med sin omgivning (Mansikka, 2007). I denna tradition har inte skola och utbildning huvudfokus på måluppfyllelse i skolämnena, utan ämnenas stora betydelse ligger i att de främjar en allmänmänsklig (själv)fostran och utveckling (Gundem & Hopman, 2002).

Waldorfpedagogiken är framsprungen ur en stark social impuls. Detta har haft betydelse inte bara för hur man arbetar med barnen i förskola och skola, utan också för hur man organiserar förskolor/skolor och, inte minst, för hur man ser på förskolans och skolans uppdrag både för barnen/ungdomarna och samhället i stort (Nobel, 1991).

waldorfpedagogiken i sverige

I Sverige har det funnits waldorfpedagogiska verksamheter sedan 1930-talet. De växte fram ur ett stort ideellt engagemang från pedagoger och föräldrar. I och med skolpengens införande 1992 ökade antalet waldorfpedagogiska verksamheter och idag, 2016, finns det ca 70 förskolor, ca 40 skolor och ca 15 särskolor. De är fristående från varandra, men är organiserade i tre intresseorganisationer; Riksföreningen Waldorfförskolornas Samråd, Waldorfskolefederationen och Värna. Internationellt finns det drygt 1000 skolor. De nya verksamheterna etableras framför allt i Asien och Afrika.

I Sverige har verksamheterna varit underställda nationella bestämmelser. Det fanns tidigare en del undantag vad gällde nationella prov, betyg och verksamheternas organisation. Enligt Skollagen/Lgr11 måste dock även waldorfskoleelever göra nationella prov. Betyg måste ges, men först i årskurs 9. Tidigare kunde verksamheterna själva utforma sin organisation, men numera är reglerna striktare, t.ex. måste varje skola ha en rektor.

De allt mer krävande, och inte minst allt tätare, kontrollerna och den ökade styrningen, som är en konsekvens av bl.a. det fria skolvalet och sjunkande resultat i internationella mätningar som PISA och TIMSS, har inneburit vissa begränsningar vad gäller möjligheten att bedriva alternativ pedagogik.

Ännu en förändring av betydelse för waldorfpedagogiken är de förändrade kraven på förskollärar- och lärarutbildning. De har jämfört med tidigare blivit alltmer akademiskt inriktade. Detta ställer nya krav på waldorfförskolläraroch waldorflärarutbildningar; de ska kunna bidra till utveckling av waldorfpedagogiken och även rymmas i det offentliga pedagogiska samtalet. Frågan om waldorfpedagogikens möjlighet att rymmas inom gällande ramar och bestämmelser är fortfarande högaktuell. För att waldorfpedagogiken ska kunna vara ett reellt pedagogiskt alternativ måste det finnas utrymme för olikhet.

Ur En väg till frihet.