Hantverk

Hantverk, både som ämne och som inslag i annan undervisning, spelar en central roll i waldorfskolan. Eleverna möter inledningsvis det textila materialområdet genom stickning, virkning och sömnad för att några år senare även arbeta i trä. På högstadiet tillkommer metall, keramik och papper. På så sätt lär de känna så gott som alla grundläggande material människan arbetat med historiskt och ser man till uppgifterna de gör så omfattar hantverksämnet i stort sett hela mänsklighetens tekniska kulturutveckling.

Inom det textila exempelvis är idealet att en elev som går ut skolan ska ha klätt sig från topp till tå. Mössa och vantar virkas och stickas, klädesplagg sys och i bästa fall har man en skomakare på skolan för att göra sina egna skor. Förutom bruksföremål så ingår även skulpturala uppgifter i hantverken, framför allt i trä och keramik.

Det hantverkspraktiska arbetet erbjuder en arena där man kan öva sin uthållighet, noggrannhet, omsorgsfullhet, sitt tålamod och andra känslo- och viljemässiga förmågor på ett mer direkt sätt än några andra skolämnen. Det bidrar också mångsidigt till elevernas sensomotoriska utveckling och är en avgörande del i att undvika ensidigt fokus på det kognitivt-intellektuella i skolan. Den sinnliga och grov- samt finmotoriska utvecklingen är i synnerhet hos unga människor avgörande långt utöver kroppsbehärskning och varseblivningsförmåga och omfattar djupa aspekter av personlighetsformering, intellektuell utveckling samt självtillit och känsla av meningsfullhet.

Ruhi Tyson
Waldorflärarhögskolan

källor:

Martin, M. (2008). Educating through arts and crafts. Edinburgh: Floris books.

Schmalenbach, B. (2007). Eine heilpädagogische Psychologie der Hand. Luzern: Edition SZH/CSPS.

Tyson, R. (2019). Bildning och praktisk klokhet i skola och undervisning. Stockholm: Natur & Kultur.