Skolresor och dess betydelse i Waldorfskolan

Att vi människor lär och kunskapar genom hela livet i stort sätt i varje stund är en självklarhet. Skolan utgör endast en del i vår fostrande process, allt som vi människor får uppleva och erfara blir betydelsebärande på vår väg genom livet.

ATT INTERAGERA MED OMVÄRLDEN

Även inom skolans ram uppstår ständigt olika lärandemiljöer och platsen, innehållet och sättet undervisningen sker på varierar hela tiden. Och ju mer ett barn, på olika vis ges möjlighet att knyta an till världen, desto bättre. Den sociala förmågan tränas visserligen i själva klassrummet genom rytmiska övningar, samarbetsskapande moment som t.ex. musicerande och andra former av grupparbete, men till stor del är det ändå under raster, i den fria leken, genom utflykter och på skolresor som barnens olika individualiteter formas i och mot varandra. Att dessutom förflytta en del av undervisningen utanför klassrummet öppnar för nya vägar till lärande och socialisering. Det är viktigt att undervisningen inte blir alienerande, så att eleverna aldrig når fram till världen så som den är och träder emot dem, eller för den delen att världen aldrig ges möjlighet att nå in i klassrummet. På samma sätt måste elevernas skapande och lärande få en betydelse utöver egennyttan.  Därför räcker det inte bara att eleverna när de lämnar klassrummet för olika utflykter och museibesök endast betraktar världen, på avstånd, de måste även ges chans att interagera och bidra till något större än dem själva.

I detta avseende har waldorfpedagogiken alltid legat i framkant. I förskolans fria lek får eleverna verka och interagera i den nära miljön kring förskolan. Bäckar och fördämningar hjälper smältvattnet att hitta iväg och förbi. Sådd och plantering skapar förväntan och sen glädje när blommorna visar sig fram mot vårkanten osv. Med tiden, upp genom skolåren, blir resmålen mer avlägsna och elevernas avtryck i omvärlden mer påtagliga. Genom skolåren förändras uppgifterna och upplevelserna, men målet är det samma att eleverna på ett meningsfullt sätt skall få möjlighet att på ett betydelsefullt vis knyta an till världen.

Utflykter, studiebesök och inte minst skolresor, då eleverna under längre tid får vistas tillsammans har alltid varit en del av waldorfpedagogiken. Inom varje läsår finns tematiska upplägg för både en och fler utflykter och resor. Under senare år har en viktig debatt om den avgiftsfria skolan gjort att många skolor dragit ner och begränsat elevernas möjlighet att resa inom skolans ram. Men att låta skolklasser göra bussutflykter till Liseberg eller Gröna Lund för att eleverna vill göra något kul med sina klasskamrater har aldrig varit ett mål för waldorfskolornas resande. Resandet bygger på helt andra pedagogiska bevekelsegrunder. Och en skolresa behöver egentligen inte kosta särskilt mycket pengar för att den skall fylla en viktig pedagogisk funktion. Olika typer av samarbetsprojekt mellan skolor i Sverige och för den delen världen kan finna möjlig finansiering genom stipendier etc.

RESAN I DE YNGRE ÅLDRARNA

I första och andra klass är det miljön närmast skolan som eleverna får uppleva, undersöka och erfara, samma plats att återvända till, varje vecka, genom årstidernas växlingar. Men redan i årskurs tre är det dags för eleverna att träda ut i livet på ett nytt sätt och återerövra världen. Studiebesök och klassresor spelar då en viktig roll. Att så, skörda, bearbeta och bereda står på schemat. Husbygget, gärna på en annan plats än skolgården, öppnar möjlighet för eleverna att flytta sig från den invanda skolmiljön. Kanske är det ett hönshus hemma hos en förälder som behöver byggas, en lövhydda i en park, eller ett vindskydd i skogen, som efter att det är färdigbyggt skall prövas i det som blir klassens första gemensamma övernattning i skogen.  Mötet med världen och omgivningen går i årskurs tre främst via mötet med de olika yrkestyperna i ett traditionellt bondesamhälle, som smed, fiskare, gruvarbetare, jägare, skogsarbetare osv. Om barnen
så långt som möjligt kan få uppleva yrkesverksamma människor inom något eller några av
dessa områden är det en naturlig öppning till historieundervisningen. En resa till något typiskt svenskt brukssamhälle, en gruvort etc, är både spännande och öppnar till förståelse för den plats i världen som vi befinner oss på.

RESOR I ÅRSKURS 4-6

I fjärde klass står svensk forntidshistoria och geografi på schemat. Övernattning i en stenålders by eller fornborg, matlagning i kokgrop, och vandring i landskap formade av inlandsisen är exempel på spännande och billiga utflyktsaktiviteter. Att under hembygdsperioden få vara med om hur den egna staden vaknar, t.ex. genom en vandring eller cykeltur med start tidigt, innan solen gått upp, på morgonen ger eleverna ett helt nytt perspektiv på den plats de befinner sig på. I årskurs fem kan det vara dags för en lite längre vandring, kanske över två, tre dagar i samband med botanikperioden. Många skolor samarbetar också i årskurs fem och genomför olympiska tävlingar. 2012 bjöds skolor från hela Norden in till Kristofferskolan i Stockholm där man genomförde en två dagar lång olympiad på Stockholms stadium.

I årskurs sex är en geologiskt intressant plats ett givet utflyktsmål. I Stockholmsområdet finns t.ex. Utö som en pärla i skärgården. Övernatta kan man göra billigt om man hyr in sig i öns kommunala skola. (Se artikel från Mikaelaskolan i Nyköping om deras resa till Grövelsjön).

RESOR I ÅRSKURS 7-12

I årskurs 7 – 9 är det värdefullt om skolresorna bygger på något slags samarbetsprojekt mellan andra skolor. Det är viktigt att högstadieelever får ge sig i väg på en resa och bidra med något, en konsert, eller en extra föreställning av spelet i klass åtta t.ex. Flera svenska waldorfskolor har t.ex. rest till waldorfskolan i Reykjavik på Island och bidragit med något. Kanske hjälpt till att bygga en ny skolbyggnad. Jordbrukspraktiken i nionde klass har på många håll blivit svår att genomföra, men en eller ett par dagar där eleverna på ett eller annat sätt får besöka ett jordbruk eller odling är värdefullt. Positiva upplevelser i naturen är grunden för att eleverna skall se ekologiska samband och engagera sig för miljöfrågorna, på ett engagerat, levande och positivt sätt. Det är i människans storhet och möjlighet att skapa en ny och bättre värld som tyngdpunkten i undervisningen bör ligga.

På gymnasiet är resorna direkt kopplade till undervisningen i årskurs tio innebär det praktiskt fältmätning, i elvan en botanikexcision och i tolva någon form av arkitekturresa/fördjupning.

Den pedagogiska nyttan med en skolresa går inte att överdriva. Därför borde det alltid ges plats för detta på schemat, varje läsår. En vandring på t.ex. Sörmlandsleden kostar ingenting, men har ett värde bra mycket större än en dagsutflykt till Liseberg.

Anna Ljungkvist